Harholmsviken i västlig kuling.

Drivor av skum

dallrar i skrevorna.
Små vita bollar

sliter sig loss

tumlar iväg över hällarna.
Studsar lätt mot mitt ansikte.

Blir till ingenting i min hand.

På de oroliga vågorna

navigerar ejderhannen skickligt.

Tillbaka igen för att möta

den vår som ska komma.

Vänder han sitt långsmala huvud

åt mitt håll.
Vem kallade dig.

Jag hittar lä bakom klippan

och ser honom lyfta.
Ser de bortglömda båtarna

som ligger spridda över strandängen

och aldrig mer kommer att segla.

Ser dagen tyna.

Himlen djupna.

Visst var det ljuset.

Som kallade dig.

Längtans mästare.