Vid Lyngnern innan löven faller. Längre upp på sluttningen har bokskogen skattats och tomheten fyllts av sly. Härnere vid sjön får de stolta träden stå kvar ännu en tid. Det dunkla rummet under deras kronor så fyllt av klarhet. Den fuktiga luften mellan stammarna så mättad med närvaro. Dinglande från en död gren mitt på den paradisiska stranden. En kvarlämnad påse med sopor. Som för att hålla skönheten gisslan. Som för att varsla om livets skörhet. Som en provisorisk tsunamivarning. Låtsas jag inte om den. Skärpan i vinden från norr.