Publicerad den: August 17, 2016
Mildväder i skogens hjärta.
Dagens sista sol
stryker sig längs våra kinder
och bortanför träden hörs havet andas.
I skogens innersta
är en spindel uppkrupen
på min ena känga.
Plötsligt en morgon
hade jag svepts iväg
genom nattens vindlingar
till en plats utan namn.
Du ropade till mig
men hela tiden glömde jag dina ord.
Du ropade till skogen
men kunde inte mer än hoppas.
Du ropade till dem som gått före
men räknade bara med dig själv.
Tills jag tagit mig hela vägen tillbaka.
Tills mitt öga svarade
och vi föddes igen.
Dinglande i en skör tråd.
Allas våra hjärtan.