Alla hjärtans dag vid älvmynningen.

I dagsmejan

droppar det från taket

när vi sitter i lä för östanvinden.

Ligger segelfartygen

ännu i sin vinterdvala

när solen väcker våra andar.

Tar du min hand

just där du tog den första gången.

Där strömmen är stark

och det söta vattnet

skjuter ut i det salta.

Där havet föds

och kärleken vandrar utåt ljuset.

Där stenen målas

röd av envishet

finns en trotsig förtröstan

i den isande luften.

En oresonlig längtan

som ser förbi allt det fula.

Stålet på stranden

betongen på klipporna.

Hjärnans kyla.

Den släckta evighetslågan.

Ser jag och tänker

att det bara är vi.

Som brinner

oupphörligt.

Våra hjärtan.