Nattmagi på Sjöboholm.

Bara stengrunden

finns kvar av herresätet

som låg här på näset

genom krig och strävan.
Där oräkneliga skräddare

irrar över den blanka ytan.

Bruten av fiskar

jag aldrig ser.
Speglande natthimlens gränslöshet

i jordens ändliga skönhet.
När den växande månskäran

går ner bakom skogen.
När Venus lyser allt starkare.

Föds älvorna

ur det döende ljuset.

Deras svala andedräkt

nuddande mina kinder.
Deras lättsamma dans

bort över vattnet.

Deras viktlösa löfte

att tungsinnet bara är en slöja

att låta falla.

Deras tysta stämmor

i den mörknande sommarnatten.

Håll fast vid känsligheten.

Din största styrka.