På Höjalt genom vinterns port.

Medan tradarna dånar avlägset

på riksvägen genom dalen.

Stryker räven längs gärsgården

bort under ekarna.

Skyggt allt längre

in i förglömligheten.
Rör jag mig

bland töglänsande stammar.
I den nollgradiga rymden

mellan årstiderna.
Klänger sig nysnön fast

på tunna strån.
På den multnande sommarens

skörvassa eggar.
Strör osynliga småfåglar

sitt glesa kvitter.
Över glittrande mossa.

Över skogens tysta väntan.
På dagen då de blåmålade

träden ska falla.
Vråken ska skrika

högt över ängen.

Och den bitande kylan.
Ska smyga ur skuggorna.