Semesterslut i Sommarsverige.

Slagregnet torkar på asfalten

och luften klibbar mot kinderna.

Vi stuvar utemöblerna i källaren

och minnena i hjärtat.

När som ängen gulnar

och äpplena mognar.

Släpper jag anspråken

på viktlöshet.

Fladdrar en lätt oro förbi.

Sipprar ett obestämt

vemod igenom.

Lämnar jag stunderna

som lovade oändlighet.

Njutningen

som verkade gränslös.

Högt ovanifrån.

Landar vi tungt igen.

Bortanför drömmarna.

Nära livet.

Med vingarna i behåll.