Mörkning vid Hammerberget.

Ostronskalen ligger strödda på klipphällarna som förlista skrov. Uppspolade höljen runt drömmar livet hade. Längs strandkanten där bryggorna till framtiden blivit spillror. Skingrade som fiskarens redskap bland skrevorna. Multnande i vassruggarna likt den svarta tången. Världen som tog avsked. Med sin spruckna köl ännu plöjande genom tiden. Genom bubblorna som stiger ur djupet. Blixtrande som bandet av pärlor. Vi lämnar efter oss.