Atmosfäriska störningar i Vivljunga.

Ovädren tornar upp sig och det är tomt på landsvägen. Människans strukturer det enda fula. Himlen det enda tidlösa. Jag den enda människan. Kvar efter apokalypsen. I en sprakande eter. Med bara tystnaden och vinden. Ritar jag på en ny värld. Av vatten och aska. Blir nektar och jord. Av kaos och villfarelse. Vördnad och innerlighet. Hette du kärlek. Som räddade mig.