Genom Nålsögat sent i december, del 1. 

På väg ut till den magiska sprickan i skogen gör jag ett ärende på Stigberget. Ett skarpt ljus blänker i den våta asfalten och jag får för mig att gå in i en byggnad som jag glömt. Därinne är det längesedan och vid glesa bord sitter enstaka gamla män med en slät kopp kaffe. På kala väggar hänger brokig konst med sjöfartsmotiv. Det råder en lågmäld förtrolighet men ingen pratar. Nästa rum är stramt som en fartygshytt och raderna av böcker prydligt olästa. Mina ögon faller på en titel mitt i raden. Genom nålsögat. Länge stirrar jag på guldbokstäverna. På skeppet i flaskan. Som i en stelnad pose av längtan. Seglande ingenstans.