Efterår på Café Sommersko.

Åskan stryker över hustaken och haglet har just slutat smattra mot markisen. Ensam i den danska huvudstaden söker jag efter din själ i de stora guldspeglarna. Där vi blomstrade som den vita buketten på flygeln. Blixtrade som den väldiga spegelkulan i taket. Trängdes vid den långa zinkdisken. Medan åttitalsmusiken nu skvalar ner mellan lediga bord och servitören kretsar rastlöst. Saknas du mig. Önskar jag att vi riktigt hade insett. Att den flödande sinnlighet som just då var så ändlös. Är så sällan given. Så flyktig. Så lätt. Att komma ihåg.