Gerlesborg före färgerna.

Genom de stora fönstren

blänker fjorden som smält silver

under himlens förångade tenn.

Vårblekt kala som träden och klipporna

är borden och stolarna i ateljén.

Stafflierna hopfällda i hörnet.

En förväntansfull stillhet

i rummet vars enda mening

är tillblivelse.

Förberett för allt

som skulle kunna vara.

För det som ännu inte är.

Drömmande om utlevelse.

Om uttrycken som ska fylla tystnaden.

Sitter jag länge på en stol

med sina lager av intorkade färgstänk.

Ser jag dem dansa framför mig.

Svingande sina sprakande paletter.

Livets alla potentialer.

Så lika tomhet

men ändå motsatsen.