Försommar i Kalvviken.

Blixtsnabbt dyker tärnan

ner i det grunda vattnet.

Långsamt.

Flödar vårfåglarnas röster

ut mellan träden.

Vadar jag försiktigt

genom det kristallkalla vattnet.

Vandrar solreflexerna

över sandmaskarnas snirkliga högar.

Omärkligt.

Sjunker det blanka havet undan.

Värmer majsolen

vikens innersta.

Rör sig snäckan över sanden.

Som en strävan genom livet.

Att komma närmare väsentligheten.

Sakta men säkert.

Störta oss handlöst.

Mot det som vi inte har visshet om.

Men ändå vet.