Under vattnet vid Linnéscenen.

Ösregnet smattrar

som ett vattenfall

mot det tunna taket.

Men här inne i dunklet

seglar regnbågsfärgade såpbubblor

försiktigt över folkhavet.

Genom den drömska pelarskogen

gör hon entré.

Bländande vit som en skogsälva

brinner hon av innerlighet

och egensinne.

Med en förhäxande blandning

av skörhet och urkraft

sköljer hennes röst över oss.

Trollbinder oss med sin isande värme.

Bländar oss med ett ljus

vi känner igen

från vår innersta sanning.

Hon vars öppna hjärta

nästan översvämmas

av vårt gensvar.

Hon vars namn är Aurora.

Som frågar oss varför vi dyker i

fast vi vet att vi drunknar.

Hon som gick mitt ibland oss.

Långt långt ut.

I väster.