Solglimtar i Stockhult.

Höstregnen avlöser varandra

över mörknande skogar.
En orolig västanvind flyr bort

mellan de höga bokarna

som vakar över allt.
I gläntan där någon rest en sten

över soldaterna som bodde här.
I gränsbygden där kriget härjade.

Är allt som återstår

en gärdsgård i långsamt sönderfall.
Jagar jag vidare

efter den goda manligheten.
Bland alla män

som faller runtomkring.
Träffade av sin egen eld.

Söker jag honom.
Som inte följer sitt begär.

Som har andra vapen än våld.
Som värnar det skyddslösa.

Som inte räds sin svaghet.
Som ljuset jag ser ibland.

Lysa upp skuggan.