På Vallda Sandö i vindens vård. En styv kuling pressar in vattnet i viken. Längs sprickorna tränger tappra blommor fram medan skummet yr över hällarna. I knapp lä ligger vi bakom klippan och solen förmår nästan hålla oss varma. En pappa flyger drake med sin son på den tomma stranden och vi hör smattret i vinden. På behörigt avstånd vakar en gråtrut över oss. Som de svartvita korna driver åskmolnen över fältet. Som sädesärlan letar jag efter något i strandbrynet. Som alltid återvänder vi hit. Där vi uppspolade på stranden. Hittar våra liv.

Allhelgonatid vid Torrent de Galatzó.

Vinden som stryker

längs sluttningarna

skvallrar om regn.
Upp genom dalgången

går vi utan särskilt mål.
Annat än att följa

den uttorkade bäckfåran

ännu en bit.
Under pinje, mandel

och johannesbröd.

Över den vittrande kalkstenen.
Låter vi vår nyfikna tillit flöda.

Berör vi allt och inget.
Rider den huvudlösa keruben

på en drake utanför kapellet.
Tittar härfågeln förundrat på oss

en sista gång.
Innan den försvinner

in bland myterna igen.
Innan dropparna börjar falla.

Innan vi blir våta inpå skinnet.
Och tiden skär

ett ännu djupare spår.
Genom våra mjuka själar.

Enslig samvaro på Kunoy.

I landet utan träd

står jag mitt i en skog.
Är världen tom

på människor.

Rinner bäckarna

ur dimman.
På öarna i strömmen

har mitt sinne stannat upp.
Blir det aldrig sommar.

Får livet plats.
I fårens rike.

Finns inga vargar.
Störtar marken

ner i havet.
Finns en nymålad liten kyrka

nere vid vattnet.
Står en sten över den lilla pojken

som inte ens blev ett år.
Där bara mjukt gräs växer.

Är klipporna vassa.
Går vågorna höga.

Finns trösten

i den svaga doften

av backtimjan.
I de vänliga orden.

I återföreningen

med de ännu levande.
Finns kärleken.

Ser vi meningen.
Blir vi hela.

Dansbygget i gastkramande ensamhet.


Vildsvinen har slitit

den mjuka mossan i stycken.
Löven har börjat singla ner

och den första frosten är på väg.
I granskogens dunkel

letar jag trattkantareller

men hittar ett ödetorp.
Omgivet av ett kalhygge

som kanske var hans skog.
Han som lämnat

efter sig så lite.
Några rostande maskiner

som slukats av sly.
En hög med lump

under det infallna taket.
En VHS-bandspelare

som sakta ruttnar

och ett bleknat videofodral.
Som enligt texten

under den nakna kvinnogestalten

innehöll en erotisk fantasi.
När jag känner en kall hand

sträcka sig mot mig

genom det våta höstregnet.
Som för att bjuda upp.

Som en sista hoppfull gest.
Som om det fanns någon där.

Jag är bäste dräng.
Jag är själv.

Den som ingen behöver.

Det mojnar vid floden Tavy.


En guldgul fridfullhet

har kommit över ditt ansikte.

Katten skimrar i rostrött

och smiter in i salongen

medan hundarna kråmar sig ivrigt

inför promenaden.

När solen går ner över världsarvet

och försvinner bakom böljande lövträd.

När månen tänds över Devon

och daggen lägger sig

i det saftiga gräset.

När pärlhönsen drar sig tillbaka

och koltrasten lockar

fram sommarnatten.

Hör vi bäcken porla.

Dricker vi vårt te

bland rosor och murgröna.

Är det en sådan kväll.

Jag kan få för mig.

Att växterna känner

lika starkt som vi.

Att allt som världen ärvde.

Var skönhet.

Det gryr över Lagan. Natthimlens stjärnor suddas ut av ett blekt ljus som växer över skogarna. Stora vägen har tystnat men bäcken hörs som en svag tanke. Vi ligger uppe på loftet i ladan och jag tänker på vad vi sa om människorna. Vår storslagna kamp mot litenheten. Skuggorna som vi alla kastar. Hest och enträget ber tuppen att få komma ut i den frusna luften. Som doftar av hägg och åtrå. Som vi alla andas. Som andas oss. Din kind är kall och dagen ännu långt borta. Vi slumrar till igen och jag drömmer att jag är värmen. Och du ljuset.

Stallviken sent om sommaren.


Helt platt mot asfalten ligger koltrasten.

Som en petroleumsvart sol

med stjärtfjädrarna strålande åt alla håll.

Som stelnade gester av medkänsla.

Bugar den brunlila vassen i dikesrenen.

Som i blickstilla förstämning

tycks skogen sörja

rösten som tystnat.

Den trolska som gav skönhet åt mörkret.

Långt inne i stillheten.

Hör jag inte motorbåten

som rusar fram mellan holmarna.

Förnimmer jag knäppandet

från tången när vattnet drar sig undan.

Ser jag ljuset tyna

inne bland stenarna.

Försvinna bort över vattnet.

Dö ifrån oss som årstiden.

Upplösas av natten.

Sjöfågelns mörka kontur mot himlen.

Förtröstans lätta vingslag.

Kråksundsgap i efterglöd.

Som ett obesökt museum

över den svunna sommaren

ligger campingen förstelnad

i sin vinterdvala.
Medan himlen går mot aprikos

skimrar ljuset över klipporna

allt mer utomvärldsligt.
Som i en stolt hälsning

till den segervissa natten.
Tänds den spensliga fyren

som ett kattöga i gattet.
Blir den tunna månskäran

allt knivskarpare.
Lyser aftonstjärnan

allt intensivare.
Tystnar världen i vördnad.

Tills hägerns tunga vingslag

blir det enda hörbara.
Sälens brytande

av den blanka ytan.
Kvirrandet från en sjöfågel

inne i vikens dunkel.
Som den djupaste

av alla röster.
Långt långt inifrån.

Ditt innersta väsen.

Septemberkväll på Saltholmen. Tidvattnet rinner sakta ut mellan ögonblicken. Det blåser bara någon sekundmeter och de flesta av vindkraftverken har stannat. Medan glöden falnar över Vinga grånar skärgården till mjuk aska. Ett par stora fartyg dras in till vila och fyrarna tänds för de andra. Bakom mig kivas gråtrutarna om några kvarlämnade rester och deras ängsliga skrik skär genom stillheten. För att återbörda har jag kommit. Musselskalen till havet. Sommaren till evigheten. Mörkret. Till natten.

Muminjul på Trollholmen. Sommarstugorna trycker längs berget i sin vinterdvala. Nere i rännan strömmar västerhavets klara vatten över vitnade ostronskal. Längst ut på udden står pappan i den hårda sydvinden och ser ut mot gattet. Där holmarna stävar genom de grova sjöarna som gamla tiders pansarkryssare. Där det ljusnar en kort stund över horisonten. Där man anar en mörk silhuett på det yttersta skäret. När den försvunne fiskarens redskap ligger strödda över klipporna. Vankas sillmackor och starkt kaffe bland bojarna i sjöboden. Går julafton mot kväll och skuggorna får liv. Nalkas kylan från havet. Dansar i ring. Troll och knytt. Ljuset in.