Sommartid på Bräket.

När tjälen går ur jorden

och gräsmattorna gyttjas.

Är vi plötsligt utanför våra skal.
Vänder vi vår nakenhet

mot den oblyga solen.
Hittar vi allt

som försvann i dimman.
Översköljda av löften.

Plaskar vi fram

genom allt som kan bli.
Minns vi resan

vi slumrat till på.
Hade vi inte en dröm.

Visste vi inte precis

vart vi skulle.
Allt vi ville.

Din yrvakna skönhet.
Känner jag

i de bländande strålarna.
I den extra stunden av ljus.

Min töande livshunger.
Känner dig smälta.

Under min varma hand.