Andningspaus vid Deleberget. 

Jag går ut ur glashuset och in bland träden på andra sidan vägen. Marken är våt av det fallna regnet men solen lyser igenom. Löven faller på min glänsande kostym medan jag tar några anteckningar. Om bäcken som blixtrar i skuggorna. Om den gamla allén som smälter ihop med skogen. Om den bortglömda husgrunden som var någons liv. Jag står där utom synhåll och andas fuktig höst. Formulerar några ömhetsord. Skissar på en njutning. Kastar ingen sten.