Pater Noster i den höga luften.

Åskmolnen tornar upp sig över inlandet och det kommer några regndroppar från ingenstans. Plötsligt har det blivit glest mellan masterna i hamnen och bara en ensam snipa glider genom sundet. Längs den tomma kajen släntrar en skolklass tillbaka mot färjan. Deras slöjor fladdrande som spinnakers i vinden. Jag går ut mot den yttersta udden och känner havet försvinna i himlen. Som en saknad utan objekt. En sorg som glömt sitt ursprung. En längtan utan riktning. Men i det solvarma björnbäret som smälter mot min tunga. I förgänglighetens ögonblick. Den största sötman.