Billdal i väntan på återkomsten.

Den bleka vårsolen lyckas nästan ta sig igenom vinterns slöjor. En orolig vind rycker i tallarna uppe på kullen där vi begravde räkskal i den mörka myllan. Där jag byggde stora slott i sanden och såg vågorna ute i viken glittra som livet. Blottlagd som ett fossil härnere vid den skarpa vägkröken. Gärsgården där jag väntade i så många små evigheter. Tills den slutligen syntes längst bort på vägen. Den svarta farkosten med sina långa vingar. Som jag fick flyga sista biten hem. Den korta men oändliga lyckan då det bara var vi. Då jag var stor och han inte någon annanstans. Hans stora händer vid mina på ratten. När gässen trumpetar över fältet. Är solen helt försvunnen igen. Men en dag är jag säker. Ska den återvända.