Kallt duggregn över Älskogsbräcka.

Vägen upp till ödegården är igenvuxen. Ekarna tiger om livet som en gång levdes här. Bland de vittrande längorna. Letar jag efter ledtrådar. En omkullvält regnmätare under spillrorna av uthuset. En rostig såningsmaskin som taket fallit ner på. En tom whiskyflaska gömd i ladans fuktiga mörker. Blir jag stående i stugans flagnande farstu. Framför den kornblå kappan. Fortfarande på sin galge som en rest av värdighet. Snubblar jag därifrån över en ruttnande herrock ute på gårdsplanen. Inte på länge kan jag skaka av mig. Den skärande känslan av kärlek. Som gått i tusen bitar.