Naken vårhimmel över Änggården.

I den plötsliga mildheten drar jag av presenningen från trädgårdsmöblerna. Tvättar rent deras vita skinn från höstregnens lerstänk. Medan solen oblygt smeker min hud. Väntar syrenen otåligt på att få klä sig i lila. Medan häggen ensam lyser ljusgrön uppe på sluttningen. Prasslar koltrasten bland fjolårslöven. Tills kvällen kyler luften och den svarta silhuetten sitter högst upp i körsbärsträdet under de tidiga stjärnorna. Medan krokusarna dansar barbenta en sista gång runt magnolian. Stannar vi upp och lyssnar. På skönheten. Hos det återkomna ljuset. Innan den kosmiska natten. Skyler oss igen.