Solregn över Storån.

Dropparna yr omkring i den klara luften och glittrar som iskristaller. Medan det tunga molnet vandrar vidare genom dalgången. Fångar en illgul kabbeleka min uppmärksamhet i den fuktmörka skuggan nere vid strömfåran. Brusar vattnet utan uppehåll. Har kvarnhjulen slutat snurra. Rinner inget mjöl längre genom golvplankorna. Går vi nerströms till en ännu äldre kvarn. Där tiden forsar ut genom stora hål i fundamentet. Mals dagen sakta ner till natt. Våra liv till minnen. Vår visshet till undran. Är vi. Kraften i en liten droppe.