Sagostund i Japandalen, del 2.

Jag ser ormbunkarna rulla ut sina plymer. Ekarna bli sina drömmar. Verkligheten sin saga. Jag trevar efter ord som kan berätta. Ord som inte är stumma utan låter vattnet rinna mellan stenarna. Blommorna explodera. Träden andas. Där framför mig. Haikumästarens tecken för den tidlösa förundringen. Med hans öron hör jag cikadornas röster fylla bergets skrevor. Med mina egna. Koltrastens sinnligheter. Varsamt vyssja. Jorden till sömns.