Dagsvandring vid Imi n'Ifri.

Den tegelröda jorden dammar runt våra fötter när vi vandrar mellan mandelträden in i förhistorien. Det disiga förmiddagsljuset låter mig bara skönja konturerna av högre toppar i bergskedjan som reste sig ur havet. Jag häpnar över allt som blommar i det asktorra landskapet. Barnen som dyker upp från ingenstans och försvinner igen. Skorpionernas hålor. De medeltida byarna med sin mjuka kärvhet där det allra dyrbaraste är mulåsnan. Där vår väg plötsllgt korsas av ett par dinosaurier. Som lämnade sina fotspår här för så ofattbart länge sedan. Som gick här tillsammans precis som vi. Som dök upp från ingenstans och försvann igen. Precis som vi.