Torkande minne vid Heberg.

Säden är mogen och landsvägsdikena fylls av ängsblommor. Västanvinden sveper in över det halländska kustlandet och får åkrarna att bölja som ett oroligt hav runt öarna av lövskog. Jag står inne i skeppssättningen och ser en berusande frodighet ända till horisonten. Stenarna som står i en ring omkring mig viskar allvarsamt om allt liv som flutit förbi. Du var i öknen och längtade efter grönska. Du såg molnen som aldrig släpper regn. Du kände rädslan att torka som sanden. Du kapten. Av den fuktiga jorden.