Malö Strömmar i tystnad.

Det djupa vattnet rör sig snabbt under mig och i den varma luften mellan öarna hörs ingenting. Sommarens sista maskrosor strålar som solar i dikesrenen. Ingen kommer över bron medan jag står och tittar ner. På maneterna som virvlar förbi. På vågorna som inte kommer någon vart. På tiden som flyter iväg med strömmen. Utan något motsånd. Bort härifrån som jag aldrig varit. Närmare någonstans dit jag aldrig kommer. Den enda lilla stund. Som räcker för att upptäcka. För att vilja stanna kvar. För att aldrig kunna glömma. Det minsta lilla ögonblick. Av ljudlöst lyssnande.