Oktoberskyar över Hanebacka.

En molnrygg från söder skymmer plötsligt den varma höstsolen. Här i det andra Särö där man inte skulle vara. Vid foten av den andra skogen där man aldrig promenerade. På fel sida om vägen där den gamla bondgården låg. Där jorden brukades och det levdes ett hårdare liv. Där en ond ande kom ur flaskan men hölls undan av hennes stora hjärta. Hon som bjöd oss på makaroner och saft medan det svors inne i finrummet. Som med tapper mjukhet höll fast vid kärleken. Förbi de nu försvunna ladorna där vi grävde gångar i höet går jag i minnena. Av de skördeklara sädesfälten som nu är golfbana. Hur hisnande annorlunda det var i den världen. Hur härligt nära livet. Hur darrande nära döden. När han höjde yxan. Och huvudet låg där i blodet på huggkubben. Den förstummade hönans.