Jaktsäsong på Kållandsö.

Regnet hänger i luften och östanvinden kommer med en oväntad kyla. Vi åker genom ett öde landskap som nyss färgats rött. Ute på fältet står en älg som inte tycks ana att jakten börjat. Vi pratar om hur vackra ekarna är och om nyheterna vi inte längre förmår att läsa. Jag korsar pilgrimsleden och tänker på att slottets kapell byggdes av hunger. Ser havsörnen flyga förbi över skogen. Som ett sista farväl. Som en envis dementi. Som en trotsig kommentar till frågan som barnen jobbat med inne på besökscentret. Vad händer med jorden i framtiden. Som besvarats på en av de gula notisarna. Med små spretiga bokstäver. Alla. Är döda.