Ljusning över Utholmarna.

En ivrig vind sliter sönder regnmolnen. Havet är tomt sånär som på en fiskebåt med kurs utåt fjorden. Tången har tagit tillbaka stranden och mitt i en saltomortal har hopptornet stelnat. Som en uppspolad val ligger den spruckna ekan och drömmer om starka krafter strömmande längs kroppen. Nyss begravdes en tänkare men inte hans tankar. Jag hör hans varma röst som en strykning över axeln. Som en blänkande våg över klipphällen. Som livets överseende med döden. Som den här stunden. För alltid upplevd.