Styv kuling på Mönster.

Obekymrat svävar trutarna högt uppe i den hårda vinden. Nidingen har försvunnit bakom tunga moln och bränningarna är lika vita som fyren på udden. En sådan här dag är det lätt att förstå varför lotsutkiken hålls fast med stålvajrar. En sådan här dag ligger världen blottad. Mörkröda maneter strandade långt upp på stigen. Kadavret av en säl bland drivorna av ruttnande tång. Mellan strandens stenblock den långa flaggbojen uppspolad. Som jag får en impuls att ta med mig genom den sjungande skogen. Med den söndertrasade fanan långt framför mig som i ett tornerspel. Ännu en stund. Ska vi hålla oss upprätt. Skavi hålla varandra kvar. Ska vi dra en lans för det sköra. Tills en sådan här dag. Vi obekymrat svävar bort. I den hårda vinden.