Stormvarning på Västerhavet. 

Skummet ryker in över viken och uppspolade på klipporna ligger spridda fiskeredskap och sommarminnen. I en trotsig lek med vinden fångas den sjunkande solen upp av måsarnas vingar. Stranden är gömd under svartglänsande drivor av tång och vågorna går höga i våra temuggar. Det går inte att stå stilla i vinden och vi lutar oss skrattande mot kraften hos det osynliga. Ett nytt år blåser in från väster med ett löfte om tillblivelse. Om att världen ska skölja över oss. Om att vi ska nå långt ner i våra djup. Om att allt vi fortfarande drömmer ska få fast mark. I en skummande kaskad av förundran.