Tidig solnedgång över tjärnen utan namn. 

I skogen jag känner som mitt inre hittar jag en stig jag aldrig gått. En kulle jag aldrig varit uppe på. Där mellan krokiga tallar en rådjurshind dragit sig undan. Som granskar mig uppmärksamt. Som undrar vem jag är. Som inte har ett namn. Som låter mörkret falla medan månskivan blir synlig genom trädtopparna. Som går vidare genom min själ och försvinner djupare in bland träden. Till en annan namnlös plats. Mitt i den susande skogen. Hon kallar sitt hem.