Vinterskymning vid Skrivareklippan, del 2.

I det fallande mörkret kraxar råkorna in över hamnen och sätter sig i rader på taken. Blinkar fyrarna allt starkare över det tomma havet. Ser jag ingen komma ut på piren. Ingen gå längs stranden. Ingen visa sig. Allt hända. Ensam med mig själv skriver jag historien om det osedda. Referatet av det osagda. Berättelsen om det som sker i tysthet. Strax utanför lampans sken. Blir jag tydlig. Ser jag min sanning. Antecknar jag de stora orden. Utanför parentesen. Suddas. Världen ut.