Högt flöde i Jonsereds Strömmar.

Murkna stammar skjuter ut i vattenmassorna som virvlar iväg mot havet. Så mycket mer drabbande blir platsens stillhet av tågen som rusar förbi ibland. Några tidiga vitsippor sträcker sig mot solen som bryter igenom molnen. När jag sätter mig på mossan och ser en skymt av strömstaren alldeles ovanför ytan. Bestämmer jag mig för att titta förbi gråbrödraklostret som ligger i närheten och ge min bok till dem. För att vi kanske har något gemensamt. I lusten till det avskilda. Till platser som denna. Där fåglarna flyger under vattnet. Fiskarna går uppför trappor. Och människorna. Tänker långa tankar.