Klara skyar över Waldemarsudde.

Längs Saltsjöns strand flyter strömmen av stadsbor utåt Djurgårn. Spirande i ljuset som snödroppar. Suktande efter hopp som vinterns skeppsbrutna. Trotsigt huttrande i uteserveringarnas snålblåst. Sökande det flyktigt underbara i respiten vi fått. Det trånande välbehaget i ett litet värmande blänk. När jag strosar i prinsens trädgård. Han som drogs till samma ljus. Samma ömtåliga skönhet. Samma jagande skyar som jag. Kungen. Av skugga.