Vinter i sagolandet.

Låga moln strandar sitt iskalla regn på urberget. Småfolket stryker längs gärsgårdarna och viskar om trollet som kommer brakande genom skogen. Älvorna skyndar sig att dansa ännu en stund och djurens andar stiger sakta upp bland träden. Från ingenstans kommer strålkastarna som snabbt sveper över allt det ömtåliga. Haren fryser till is och trollet håller för sina ögon. Skogsfén svävar vid den orörliga kroppen och stryker med handen över pälsen. Vi måste förlåta. Dem som inte kan se. Vad som inte glimmar.