Eftermiddagdis vid El Matador.

Vi parkerar i dikesrenen och klättrar ner till stranden. Medan ett streck pelikaner drar förbi längs klippkanten. Brottas solen med sjöröken men får aldrig övertaget. Ligger den ändlösa oceanen lika stilla som sitt namn. Tills en våg plötsligt reser sig ur djupet som vi parerar elegant. När nästa gör en rusning och förvandlar oss till trasdockor. Slingrar sig kelpen runt våra kroppar. Rycker underströmmarna i oss. Fortsätter vi med salt i håret längs Pacific Coast Highway rakt in i det okända. Som leken utmanar allvaret. Skrattet smärtan. Ömheten hårdheten.