Vindsvept himmel över Big Sur.

Det klara bäckvattnet blandar sig med havet. Solblekta kelpstammar ligger uppspolade utmed klippväggen. En flock måsar flaxar motvilligt upp i luften när vi går förbi men är snart tillbaka på sina stenar. Det känns för kallt att bada men vi går genom vågorna som sköljer upp över våra fötter. Längre och längre bort på den folktomma stranden medan vinden piskar upp sandkorn runt våra ben. Vad vi hade av ängslor bär vi inte längre med oss. Vad vi kunde om världen är nu bara gissningar. Vad vi visste om oss själva driver iväg som den ljusgrå sanden. Ut mot udden. Där vi dröjer. Som ljuset.