Svart himmel över Mellbystrand.

Det är sommarens sista natt på den plats där havet slutar. Borta längs vägen avtecknar sig mot skymningen. Viadukter, kraftledningar och godsterminaler. Som om inget höll på att hända. Som om natten inte luktade skörd och gödsel. Som om vi varade för evigt. Små ängsliga vågor strandar vid mina fötter medan insekterna dansar vilt i strålkastarljuset. Jag andas in den milda brisen från bukten och ser månen gå upp över dynerna. Jag som försökte tala med tystnad. Måla med mörker. Och skriva. Med det sista ljuset.