Stormvarning längst ut på Särö.

Det stänker saltvatten i mitt ansikte och västanvinden rycker i mina känslor. Vågorna går höga i hällkaren och några enstaka rosor darrar ännu bland nyponen. Våta bumlingar blänker vid solgatans slut medan stora bränningar dör i deras famn. Här som tiden inte gått. Stenarna inte rört sig. Havet aldrig svikit. Här har jag varit sedan världen blev till. Sedan livet föddes. Här ska jag alltid skapas åter. Även när en vacker dag som denna. Jag som skum. Yr i kulingen.