Tunga moln över Röd.

I kvällssolen ser jag ut över fjorden. Ser jorden ta emot nästa årstid. Regnet vandra in över fastlandet. Vinden varsamt smeka trädens kronor. Vilande mot urberget. Hör jag åskan mullra. Hennes darrande ord eka i min själ. Hennes vittnesmål så tappert delas med världen. Den våldsamma oförrätten. Den svikna tilliten. Det stolta ropet på upprättelse i flödet av lättsamheter. Tvärs över sundet ligger klippan där jag satt en gång för att skydda falkarna mot äggtjuvar. Det sköra mot det hårda. Livet mot tomrummet. När sommarens sista ljus träffar vildäpplena. Vajande över avgrunden. Glöder våra hjärtan.