Höstkänning i Rydal.

Under en grånande himmel

försvinner jag in bland skogarna.
Vindlar på smala landsvägar.

Genom dalgångar där björklöven

blivit gula över en kall natt.
Längs tysta sjöar

där bortglömda ekor

murknar i vassen.
Förbi hyggena med sin stora saknad.

Där korpen kraxar över berget

och det gamla brukssamhället

ekar tomt.
De stora arbetarbostäderna

så blottade i sin överflödighet.
Generationer av strävan

så påtagliga i sin osynlighet.
Rullarna i spinneriet

så fullkomligt stilla.
Drömmande om kraften i forsen.

Spinner jag vidare.
Livets tunna tråd.