Kylig kväll på Brick Lane.

Restaurangerna börjar stänga

och långsamt kommer staden till ro.

Vi som lever i ljuset släntrar hemåt

för en ny dag på scenen.

Medan spillrorna stryker

längs husväggarna

och ber om några slantar.

Som graffitti deras öden

målade i svart.

Som skeppsbrutna

drivande med strömmen.

Som rymdhavets fyrväktare.

Blickar jag ut i mörkret

från designhotellets höjder.

Mot kontorstornen

som aldrig riktigt slocknar.

Mot den gigantiska ljusskylten

där en uppknäppt tjej

flörtar med den tomma natten.

Minns jag inskriptionen

på moskén som varit

både synagoga och kapell.

Som sett så många

ta form och försvinna.

Som hoppfullt glimmar i guld.

Umbra sums.

Skuggor.

Är vi.