Skottdag på Shoreditch High Street.

Långt borta blixtrar blåljus

medan stjärnorna är gömda

bakom tunga regnskyar.

Människorna har försvunnit

ner i underjorden

och staden har plötsligt tystnat.

På de ensliga gatorna

är tiden mitt enda sällskap.

Gående utan brådska.

Strävande utan ansträngning.

Längtande utan smärta.

Läser vi de ängsliga tecknen

på väggarna.

Ser vi varandras nyfikenhet

på fortsättningen.

Öppningen till nästa värld.

Drömmande om allt

som ska hända.

Om vi bara får.

Ännu en dag.