Vårkänning i Kolvik.

Fläckar av snö

ligger kvar på skuggsidan.

Husen på Nordöarna blänker vita

som ostronskalen i den våta tången.

Dybottnen är torrlagd

av den ljusa luftens tyngd

och sillen leker i det strömma vattnet.

Bohusjollen längtar

efter att skrapas fri från fjolåret.

Efter att tjäras och känna

mysteriet under kölen.

När solen bryter igenom

och bilfärjan lyser gul mellan skären.

Sitter vi en stund

på ljugarbänken bakom sjöboden.

Hör smältvattnet porla.

Fasanen skrocka inne bland träden.

Livet som flytande tillit.

Sippra ut i havet.