Påskafton vid Lygnevi.

Uppe i backen

flammar påskbrasan vildsint

som en protuberans i vårsolen.

Mellan strandens tallar

väntar en vilsen skärgårdsbåt

hoppfullt på sjösättning.

I vattenbrynet skvalpar bitar av vass

från den smälta vinterisen.

Rämnar resterna av ett sandslott.

Trumpetar gässen

när jag går ut i sjön

på den långa bryggan.

Ända tills den tar slut

och vattnet är som svartast.

Ute där plankorna börjat murkna.

Där de inristade namnen

på dem som byggde bryggan

inte längre går att läsa.

Ser jag rakt ner i djupet.

Rakt in i pupillen.

På den våldsamma eld

som skapade oss.

Som en gång ska offra oss.

Som varje dag

låter mig återuppstå.