Blygrått över Gate Klova.

Regnet strilar ner på hällarna

och knappt skönjbar bakom slöjorna

tronar Kungen långt därute.

Bland våta stenblock

ligger den rödbruna tången

som om vinden rensat nät.

Ut hit har jag tagit mig

trots alla vardagens försök

att hålla mig borta.

Ifrån strandklipporna

där jag nu är helt ensam.

Där jag står en stund

uppe på toppen

som ett kummel ingen siktar.

Där längesedan byggda pirar

sakta sjunker tillbaka i havet.

Där tiden är ovidkommande

och livet en droppe mot kinden.

Där våra ansatser till herravälde

över en bit av jorden.

Förlorar sina konturer

för att helt lösas upp.

Stilla som öar i diset.