Aprilväder i Nordanskog.

Haglet smälter bort

under en sommarblå himmel.

Ovanför trädtopparna

står jag bland resterna

av det gamla lusthuset

och ser havet glittra långt borta.

Dagen jag föddes.

Söker jag min far

bland de skarpa skuggorna

som vårsolen tecknar.

Förbi väldiga vinterekar

och klippblock som vittrar

i tidens ström.

Går jag uppmärksamt

nerför Pelargången.

Genom skogens

tysta viskningar.

Skär plötsligt

koltrastens prasslande

bland fjolårslöven.

Skymtar huset mellan tallarna

som vinden skulpterat.

Hans barndomshem

som byggdes av lust

och lämnades i saknad.

Hit jag aldrig gått.

Ville han inte återvända.

Till smärtan som blev.

Av kärlek.