Publicerad den: August 18, 2016
Dimma vid The Rill.
Nätt och jämnt kan vi urskilja
skummet från vågorna långt därnere.
Brytande lika oupphörligt
som måsarnas skrin.
Rullande in över alla skepp
som blivit vrak.
Över de spanska silvermynten
som ligger strödda på bottnen.
In bland de svarta stenblocken
lika obönhörligt som klipporna vittrar.
Hävande sig upp mot branterna
som glupska sjöodjur.
Medan havstrutarna seglar förbi
längs med klippkanten
som förlista sjömäns själar.
Glömmer vi tidens gång.
Minns vi födelsen
ur det första havet.
Blir vi kvar tills solen
känns genom molnen
och vi ser klarare.
Levande som någonsin.
Betalande vår lycka med kärlek.
Hämtad från djupet.